Epilog

Precis som min första blogg har den här tagit slut. Det är ingen idé att beskriva vägen mot något som redan passerat. Om jag någonsin mer ska försöka att springa ett helt maratonlopp ska jag fundera på lite.

Utan att ha detta eller något annat nytt mål i sikte fortsätter jag med en annan blogg, och den får just en sådan underrubrik.

Liksom de föregående kommer denna blogg att mest vara en form av dagbok och får därför heta "Dagar som går".

Adressen följer också ett självklart mönster, 3:e bloggen av Buamange finns förstås på: http://buamange3.blogspot.com/

Personligt rekord

5 timmar och 39 minuter. Det är mitt nya personliga rekord på Maraton. För övrigt den enda notering jag har överhuvudtaget. Jag siktade på 5 timmar jämnt, och låg bra till för att klara det fram till 22-23 km. Där valde jag att inte bara tänka på sport, utan gav även kulturen lite utrymme den här dagen. Mer precist var det så att jag nu började ömsom promenera och ömsom springa mycket sakta, för att ordentligt kunna betrakta och njuta av den fina arkitektur som fanns i dessa kvarter.

Sammanfattningsvis representerar naturligtvis min tid en urusel prestationen, grundad på totalt undermåliga förberedelser. Detta är dock bara i sinnevärlden. I idévärlden - min egen åtminstone, har jag gjort ett hjältedåd. Det är också den senare versionen som jag om många år kommer att berätta för mina barnbarn, vilka i sin tur kommer att föra historien vidare likt en familjelegend genom släktled efter släktled.

Jag vill passa på att tacka resten av truppen för allt stöd och uppmuntran, och framför allt för mycket gott kamratskap och en trevlig resa. Med risk att missa någon ger jag ändå särskilda tack till; Helen för hjälp med mental träning; Rasmus för hjälp med planering av energi-intag; B-O för tejp och salva som räddade mig från skav av bröstvårtor, pung och rumpa; samt Jean för teknik-träning som hjälpte mig att förbättra spurten med flera sekunder.

Just nu är jag lite småstel i benen, men ger som slutklämm på detta inlägg (som också avslutar hela denna blogg): "Smärtan förgår - stoltheten består"

PS. Dagens GRATTIS går till mamma och pappa, som firar sin 45:e bröllopsdag.

Pasta Gorgonzola

Pasta till lunch. Pasta till middag. Flera flaskor vatten. Tre bananer. Min dag har huvudsakligen varit dedikerad åt kolhydrat-laddning. Utöver detta har jag införskaffat en keps att springa i, liksom små paket med energi-gelé att äta under loppet. Förberedelserna är det alltså inget fel på.

På förmiddagen hann vi också med en guidad busstur. Det är därför jag vet att 83% av Berlings innevånare hyr sin lägenhet.

06:00 imorgon äter vi frukost. 07:00 blir det lagfotografering och därefter avmarsch mot startplatsen i Tiergarten. 09:00 går startskottet.

Startklar

Vi bor på ett enkelt vandrarhem, där faciliteter som trådlöst bredband saknas. Jag sitter vid en gäst-dator i lobbyn, där jag inte lyckas ladda upp mina trevliga bilder från dagens eskapader.

Mest fascinerande var att besöka den numera nedlagda flygplatsen "Tempelhof", som var platsen där vi skulle hämta ut nummerlappar. Hela miljön, med bl.a. de gamla hangarerna som nu blivit mässområde, gav ett genuint intryck av efterkrigets industrialism á la tidigt 50-tal.

Mitt startnummer är 24602 och jag ska starta i block H. Det är för dem som saknar merit/tid från tidigare lopp.

Efter ett par timmar på Tempelhof tjuvåkte vi tunnelbana till Alexanderplatz, där vi satte i oss pasta och andra kolhydrater.

Avresa

Om en halvtimme promenerar jag från mitt kontor ner till Ringhals entré, där Bengt väntar med bilen som ska ta oss till Landvetter. När man betraktar kartan med bansträckningen ser det inte så förfärligt långt ut. En liten stadspromenad bara. Detta och en massa annan information har jag printat ut nu på morgonen.

Jag är osäker på om jag kommer att ha tillgång till internetanslutning på vandrarhemmet där vi ska bo. Om inte så blir det nu några dagars uppehåll i bloggen. Å andra sidan kommer jag nog att upphöra med den helt, eftersom dess egentliga ärende har varit att beskriva vägen fram till 20/9.

Café Leander

Sista pusselbiten i våra researrangemang föll på plats idag. Lördagens pasta-uppladdning kommer att ske på restaurangen "Café Leander", som ligger i korsningen Jungstrasse/Oderstrasse. Idag fick jag bokningsbekräftelse för detta.

Jag har annars en princip som jag ofta tillämpat vid klubbens resor. Information lämnas först vid den tidpunkt då den blir användbar. Kunskapen om var vi ska äta på kvällen kan ingen nyttja till något meningsfullt förrän tidigast ett par timmar innan. Alltså kan det bli lagom att meddela detta under guide-turen tidigare på dagen.

Nu ska jag springa ner till säkerhetskontrollen, sedan flyga fort hem för att mixtra med elektriska trummor som Emil skickat efter.

Hamilton m.fl.

Jag har just läst Jan Guillous senaste roman, "Men inte om det gäller din dotter". När man har läst mycket av hans tidigare produktion är det ungefär som en söndagskväll efter en långhelg av kalasande, då man av resterna samlar ihop till ett bonuskalas.

Ungefär halva boken går på tomgång utan att något alls händer. Hamilton och flera andra välanvända Guillou-karaktärer samlas i en salig röra, där de vimsar runt, driver lite med en åklagare, hämtar barn på dagis och har mysiga middagar hemma hos varandra.

Det blir lite mer action i bokens andra hälft, men ack så förutsägbart. Gör det ända rätta Janne, lägg av medans du har någon värdighet kvar. Det här är långt under kvalitén hos t.ex. Arn-trilogin. Istället för att klanka ner mer på boken - som trots allt ändå är gott och väl läsvärd - ger jag två citat som roar mig av olika skäl:

1. Inledningen till kapitel VI, sidan 212: "...Han promenerade uppför Pall Mall, lite regnfrisk luft kunde inte skada efter den obekväma resan...". Den här upplysningen om Hamiltons förahavanden vid ett besök i London är kul, eftersom Pall Mall är en gata jag själv ofta besökt då jag varit i staden. Tyvärr har jag inte råkat springa ihop med Carl vid något av dessa tillfällen.

2. En bit in i kapitel IX, sidan 306: "...du måste skaffa kamerautrustning som är kompatibel med internetsystemet och bredband...". Här spelar Guillou ut hela registret av avancerade tekniska kunskaper. Vad nu? En kamera där bilderna som görs kan levereras via 'internetsystem' och/eller bredband. Hmm. Är det science fiction, eller finns något sådant verkligen på riktigt?